onsdag
jul302014

Svalbard, Dag 1

 

Klockan ringer klockan 06:50, frukost på hotellet. Förundran över ljuset hänger fortfarande över oss där vi går upp till frukostbuffén på Polar hotell. 

   Dagen börjar med en färgglad, mättande och näringsrik frukost. ”Teamet” har fortfarande sömnrosor på kinderna och några kisar. Men trots en kort och ljus natts sömn fortskrider dagens händelseförlopp fort. Forfarande placerade runt frukostbordet, med te- och kaffekoppar under våra näsor, ansluter sig två män till sällskapet. kameramanen Steffan Strandberg och handyman Ole.

   Strax där efter får Solveig veta att lastfartyget med allt drivskräp och bråte inte längre ligger i hamnen, men ute i Isfjorden. Planen var att börja dagen med att sortera ut material till projektet från det skräp som fanns ombord. Men nu ligger det där, rätt utanför panoramafönstret, i periferin, oåtkomligt och obrukbart. 

   Efter denna nyhet lämnar vi hotellet och går ner till stranden, vår arbetsplats. Där ligger drivved som på förhand har samlats ihop till oss, vi börjar med att sortera stockarna för att  få en överblick av byggmaterialet. Steffan är redan i gång med att filma och Måns fotograferar.

   Mitt i leken kommer Solveig och berättar att hon har talat med Sysselmannen och klargör att de bestämt tid för möte efter lunch. Eftersom klockan närmar sig 13:00 bestämmer vi oss för att gå in och skissa fram Ocean Hopes design. Det det dricks varma drycker, diskuteras och bollas idéer - vi blir eniga om en konstruktion som alla gillar, men skrattar gott åt att slutresultatet säkert kommer att se annorlunda ut. 

   Efter lunch beger vi oss bort till Solvår, milljöansvarig hos Sysselmannen på Svalbard, för att få ta del av all den information som hon besitter ang. skräp i vatten och den omfattande städningen av det som drivit i land längst Svalbards kustlinjer. 

  Varje gång Sysselmännen åker ut för att rensa stränderna återvänder de tillbaka med 80 - 120m3 skräp. Hon sa att majoriteten av detta skräp är från fiskeindustrin t.ex. bojar och trålnät - allt är tillverkat av plast som skadar och dödar djur i naturen. Mängden skräp som driver i land är skrämmande, hemskt och deprimerande.

  Men det är därför vi är här. För att på ett lekfullt, kreativt och positivt slagkraftig vis uppmärksamma detta problem och tackla det med humor och uppmuntran till debatt.

   Efter ett givande och intressant möte med Solvår visar hon oss vägen till 6m3 kassar skräp, där kan vi välja ut passande material till bygget. Det är med skräckblandad förtjusning vi insuper detta hemska, men ack så färglada onda, plastberg. 

   Efter utsorteringen fraktar vi det på släp bort till arbetsplatsen. Under tiden många av oss sorterade ut byggmaterial, hade Andreas, Jess och Ole byggt stommarna till pyramiden. När vi skall resa dem måste alla hjälpa till. Några lyfter och andra stöttar upp med pinnar. Byggledare Andreas dirigerar. Konstruktionen är riktigt tung och mycket tid och arbete skulle gå till spillo om någon av stommarna skulle välta innan säkringen var genomförd. Lyckligtvis gick allt smärtfritt och smidigt, det är en stor bedrift att hunnit med allt detta redan första dagen. 

   Med resningen och säkring avklarad känns det som om arbetsdagen kommit till sitt slut, och trots att dagen börjat innan 07:00 och att det gått många timmar sedan dess, är stämningen i gruppen positiv, lekfull och lättsam. Vi är på en bra plats, med riktigt goa människor. 

   Slutet på dagen inleds med en kall öl i kvällssolen och avslutas i sjöboden med kryddig soppa, någon kopp te och många fler goda skratt innan det är dags att säga tack för idag, och

 

Godnatt.

  

onsdag
jul302014

Svalbard, Dag 0

Den 27 juli 2014, dagen för packning, dagen att komma i tid, för att resa… Till Svalbard. Vi är en grupp på tio människor från hela norden, som skall mötas och skapa projektet Ocean Hope Svalbard. 

Som alltid på startlinjen till ett äventyr ter sig verkligheten långtifrån hur man föreställt sig den, det vill säga, att allting alltid tar längre tid än väntat och inget går lika smidigt som förväntat. Vilket ju också var fallet för oss(Solveig Egeland, Tone Mathissen, Anne Sandnes, Annelie Grimwade, Måns Salomonsen, Jess Moller, Andreas och Helene Pagander. 

   För på Gardemoen, Oslo, hade blixten slagit ned och utplånat datasystem och elektricitet - kaoset var ett faktum. Hundratals passagerares väskor klättrade upp på väggarna och flygvärdinnor sprang omkring och omdirigerade sina kära passagerare. Vi fick på egen risk springa till incheckning 12 och lämna in vårt bagage (skulle det komma med flyget?). Vidare genom säkerhetskontroller med medtagna fönster till väntat Ocean Hope bygge och med andan i halsen kom vi alla med flyget i sista stund. 

   Planet sänker sig över Svalbard och seglar in över landmassorna, de snötäckta bergstopparna och landar slutligen tryggt på fast mark.

   Inne på flygplatsen väntar vi spänt på vårt bagage. Det är som att titta på Keno - bara det att du förlorar något som du trodde du hade snarare än att få något du bara hoppats på. Minns ni vad som sas i början? Att äventyr/resor aldrig blir som man tänkt sig? Mmm. Just det. Vi har blivit av med två väskor. Andreas väskor med alla verktygen och Måns väska med kamera och dator utstyr. Tre essentiella byggstenar i projektet.

   Det blir att skriva namnlappar och det ges hopp om att det borttappade bagaget skall vara i hamn kommande dag efter 14:00 -kanske- i bästa fall.

   Efter en spännande start med många fällda svettdroppar kom vi alla äntligen fram till våra residens i Longyearbyen, två mycket fina och varma små sjöbodar. Lättnaden i gruppen är ett faktum, vi är framme. 

   Klockan är nu 01:00 och alla är eniga om att det är en väldigt konstig känsla att lägga sig nu, när solen står högt på himlen. 

 

Godnatt.

torsdag
jan302014

FILM om OceanHope lanseres!

Official trailer 1, Official trailer 2

Hovedfilmen som er på 14 minutter slippes 5. februar!

tirsdag
okt082013

Ocean Hope hovedsak i Dagbladets Magasinet

fredag
okt042013

NRK- dokumentarfilm om Solveig Egeland

Page 1 ... 2 3 4 5 6 ... 10 Next 5 Entries »