søndag
aug032014

Svalbard, Dag 6

Today we all felt like taking a long nap. Its starting to show, that we all been working from early in the morning to late in the evening, for a whole week. Despite this, the spirit in the team is very amusing, they are all deadtired.
   We have almost finished covering the walls with plastic. Anne and Ole made a terrific job with the finish of the front of Ocean Hope using old plastik picture rail, fishing net and fishing floats. Tone completed the woven cloth on the east side of the building. Solveig began decorating the entré wall. Appart from all this, we created a mobile out of old gloves, bottles and other fishing industrial tools. When you sitt inside Ocean Hope you can watch the wind mobile through a window in the roof.
   With each day passing the projekt is moving towards a finished result, and our stay here in Longyearbyen running to an end.
The beauty of this place is breathtaking.

Vi tar sovmorgon idag. Det börjar märkas att vi snart jobbat en hel vecka, morgon till kväll. Men stämningen är sådär hysteriskt underhållande och förrvirrande som den lätt blir när åtta övertrötta människor placeras i ett och samma rum. Massa skratt.
   Idag har vi fortsatt att klä väggarna och lägga tak. Anne och Ole gjorde ett fantastiskt jobb med att dekorera fronten av Ocean Hope  med gamla plastlister, trål och bojjar. Tone har färdigställt väven på östliga sidan av bygget. Solveig har klätt entréväggen. Utöver detta har vi också skapat en slags mobil eller vindspel uppe i tornet, det kan man se upp på genom ett fönster i taket.
   Bygget går sakta men säkert ett färdigt resultat till mötes, samtidigt som vår tid här i Longyearbyen rinner ut. Det är så vackert här. Den friska vinden, havet, fjälltopparna... Jag betraktar allt från fossilen i min hand till de där fjärran snövidderna i periferin, och så tänker jag på hur naivistiskt det är, naturen, vårt förhållande till den.
   Jag har upplevt att vi människor gärna ser på naturen som ren och fri, en urminnes kraft som möter tiden år efter år oföränderlig, stark. Det är ett behagligt vis att se den på. Men dumt. Miljön, livet, naturen är så otroligt bräckligt. Och det vill vi påminna er om, med Ocean Hope. Djuren misstar ofta skräp för föda, eller så fastnar dem i det och stryps eller svälts till döds. På grund av mänskliga faktorer. Ocean Hope är ett monument för det hemska som skett, som sker och ett varningsrop för hur det kommer påverka världen i framtiden. Men detta är också ett hopp på att väcka intresse och skapa gehör. Med lekfullhet och humor hoppas vi kunna få fler att vilja engagera sig i miljön och djurliv.

// Annelie Grimwade

lørdag
aug022014

Svalbard, day 5


 

Today we got more in to the visual part. Now we have to arrange all our findings in a way that displays what sort of litter that have been found aorund the islands. 

fredag
aug012014

Svalbard, day 04

The garbage has arrived ! We spent the morning going through everything and placed it into categories. Fishingnets, plastic cans, bottles, shoes and all the colorful bouys have finally filled up the Ocean Hope site.

Søppelet har kommet i land! Vi brukte morgenen på å sortere alt i kategorier. Fiskegarn, platkanner, flasker, sko og fargerike bøyer fyller nå Ocean Hope området.

fredag
aug012014

Svalbard, day 03

 

 

 

It´s day 3, the main wooden contruction is up and it´s high! We finnish the back wall with wooden logs and the weave with fishing nets can start.

Det er dag 3, hovedkonstruksjonen i tre er oppe og det blir høyt! Vi bygger ferdig bakveggen med hele tømmerstokker og starter på veven med fiskenett.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Utöver vävandet snickrades det mer på självaste taket och rummet inne i pyramidkonstruktionen. Betraktar-positionen.

Fastän att det finns mycket att göra börjar det ändå märkas, på grund av att båten med drivskräp ligger i Isfjorden, att vi inte har tillräckligt med byggmaterial. Vilket ju känns som en renodlad paradox - vi som vill att utsläpp och nedskräpning av arktiska havet skall minskas och kontrolleras - inte har tillräckligt av det.
Runt lunchtid fick vi ett meddelande om ett trålnät som drivit i land på en strand längre bort. Vi fick veta att det var ett relativt litet nät, men alla ville åka dit och hjälpas åt, vilket var bra. För när vi kommer bort till nätet visade det sig att vara en hel trållängd av nät som flutit i land, det krävs tio personer att få det från stranden och upp på bilflaket. 
Tillbaka på byggplatsen efter någon timmes jobb ropar Andreas ”Toppen är klar, stämningen kräver en takkrans”, vi på marken kikar upp på gubbarna som sitter ca 3 meter upp i luften och dinglar med benen. ”Klart bygget skall ha det!” sa vi och Tone, Annelie och Anne sätter igång med att göra en sådan. Med Kransen runt halsen klättrar Anne upp till toppen och placerar den. Majestätiskt! 

Trots seriositeten i det vi gör, gör vi det med barnslig entusiasm med stora sjok av lek och skratt. Vi känner att, i alla dessa allvarliga och tragiska svårigheter som vi människor och miljö ställs inför, behövs det humor. Humor och glädje ger så mycket energi att tackla problem, problem som ofta sopas under mattan och glöms bort, tills de gör sig påminda igen…

 

onsdag
jul302014

Isbjörn havnet i garnet på Svalbard